All things green: Soppa med krispiga krutonger

 
Gröna grönsaker = järnrika grönsaker. Den här soppan innehåller bara grönt och är därför sprängfull med järn, vitaminer och antioxidanter. Supernyttig, alltså. Och enligt min lillasyster smakar den som en blandning mellan en spenatsoppa och en purjolöks- och potatissoppa. Låter det gott? Det var det! Själva soppan har en mild smak av spenat och purjo och passar därför perfekt till örtiga och vitlökiga krutonger.
 
 
DEN GRÖNASTE SOPPAN, 5-6 pers
8 dl strimlad purjo
1 l små broccolibuketter, frysta eller färska
7 dl fryst spenat
5 dl gröna ärtor, frysta eller färska
2 tärningar umami- eller grönsaksbuljong
1 l vatten
Salt och peppar
 
1. Fräs purjo mjukt i olja, ca 5 min.
2. Häll ner vatten, buljongtärningar och broccoli. Koka tills broccolin är ordentligt mjuk, ca 10 min.
3. Tillsätt spenat och ärtor. Låt det precis koka upp, så att allt i kastrullen tinar och blir varmt.
4. Ta kastrullen från värmen. Stavmixa soppan slät. Smaka av med salt och peppar.
 
KRISPIGA KRUTONGER
1 liter bröd, skuret i 1x1 cm stora kuber
1 dl neutral olja
Rikligt med torkad dill
Torkat vitlökspulver
Salt
 
1. Sätt ugnen på 225°C.
2. Blanda brödkuber och en neutral olja (ex. rapsolja) i en stor bunke. Krydda med dill, vitlökspulver och salt. Snåla inte med kryddningen, i soppan neutraliseras smaken på krutongerna.
3. Fördela brödet jämnt över en bakplåtspappersklädd plåt. Rosta i ugnen ca 10-15 min, tills de är gyllenbruna. Håll koll i slutet, brödet går snabbt till gyllenbrunt till brunbränt. 
4. Ta ut ur ugnen och servera till soppan. 
 
 
Sugen på mer grön soppa? Här är en annan åt det mer söta hållet.
Salt | Soppa, Vegan, Vegetarisk | | 4 kommentarer |

Vad ska du göra med dina körsbär? 2 förslag i 1

 
Sensommartider, skördetider. Den bästa tiden på året. En stor del av min lediga tid ägnas under augusti och september åt att samla bär, plocka frukt och konservera dessa på olika sätt. Med den här skörden av körsbär valde jag att kombinera syltkok med att göra fruktläder. Så receptet nedan är två i ett.
 
 
 
Fick du en helt otrolig skörd från ditt körsbärsträd i år? Lycko dej. Det har ju talats om att det är ett fantastiskt bärår. Själv har jag inga bärträd eller -buskar. Jag har inte ens en trädgård, bara balkong att odla på. (Undrar om man kan ha körsbärsträd i kruka?) Däremot växer det vildkörsbär på ett berg i närheten av där jag bor. För ett par veckor sedan gick jag upp för det, tillsammans med min systers familj, för att plocka körsbär. Vi fick ihop en himla massa.
 
 
 
Medan vi var ute och plockade tänkte jag på en annan gång jag plockat körsbär. I maj förra året besökte jag ett ortodoxt kloster i de grekiska bergen. Nunnorna i klostret var i stort sett självförsörjande, och helt beroende av att odla, att föda upp djur och att samla bär och växter från naturen. En dag fick de ett samtal från en man som hade en gammal körsbärsträdgård i en by nedanför berget. Mannen, som troligen ärvt gården, bodde i Aten och hade inte själv tid att plocka sina bär. Att anställa nån var inte att tala om, arbetet skulle bli dyrare än vinsten från försäljningen. För att inte bären skulle gå till spillo undrade han därför om klostret skulle ha nytta av dem? Om de skulle.
 
Jag och de två andra volontärerna som för tillfället bodde på klostret lastade bilen full med tomma korgar och begav oss, tillsammans med två tanter från en annan by, till mannens körsbärslund och plockade, plockade, plockade. Åt lite körsbär. Och plockade, plockade och åt tills både händer och läppar skiftade i lila. Framåt lunch kom några nunnor, som varit på ärende i stan, förbi och och bjöd oss på grekiskt sesambröd. Vi gjorde en paus för att äta och prata och lyssna på varandras historier om hur magen mått efter dagar med för mycket körsbär. Sen plockade vi lite till (inte längre lika sugna på att äta mer körsbär) innan vi gemensamt bar de tunga korgarna till bilarna och packade dem smockfulla. När vi åkte därifrån dinglade fortfarande kilovis med bär från träden. Nåja, nåt ska ju fåglarna ha...
 
De kommande dagarna skulle vi volontärer och syster Siofani sitta i det svala klosterköket och urkärna körsbär från morgon till kväll. Våra händer färgades lila och färgen gick inte bort hur mycket vi än skrubbade med tvål. Syster Siofani kokade gryta på gryta med kompott och sylt. Den godaste sylten var den som hon hällde ner en skvätt rom i. Alltså, hennes romsmakande körsbärssylt med klostrets tjocka, hemgjorda grekiska yoghurt - mmm. Helt ärligt, typ det godaste nånsin.
 
I mitt syltrecept försökte jag komma så nära syster Siofanis som möjligt, utan att ha nåt recept. Jag hade inte riktig rom hemma, däremot romessens. Men vet ni vad? Det blev kung! Om du dock råkar ha en flaska rom stående hemma, så testa gärna ersätta essensen med en skvätt från flaskan. Slår vad om att det blir ännu mer kung.
 
 
 
KÖRSBÄRSSYLT MED ROMSMAK + VANILJDOFTANDE KÖRSBÄRSLÄDER
1,5 kg (ca 2 l) körsbär
1 dl vatten
3 dl socker
0,5 tsk romessens
1 rågat kryddmått natriumbensoat (kan uteslutas om du förvarar sylten i frysen eller äter upp den supersnabbt)
 
Till fruktlädret även: 1 dl osötat äppelmos och lite vaniljsocker
 
1. Urkärna körsbären.
2. Koka kärnor + 1 dl vatten under lock i ca 10 min. Sila sedan bort kärnorna, men behåll vattnet. (Om du använder körsbär som redan är urkärnade, så strunta i detta steg. Det är bara för att dra ur lite av mandelsmaken som kärnorna ger. Men eftersom vi ska smaksätta med rom är inte detta jätteviktigt.)
3. Blanda avkoket med de urkärnade körsbären i en stor kastrull. Koka upp och låt sjuda i 20 min. Ta upp 4 dl körsbär med spad. Sätt undan detta till fruktlädret (fortsättning nedan).
4. Tillsätt socker, koka i ytterligare 5 min, tills allt löst sej. Ta kastrullen från värmen.
5. Häll i romessensen, blanda om.
6. Skopa upp ca 1 dl av sylten i en kopp och blanda med natriumbensoat. Blanda sen detta med resten av sylten. (Skippa detta steg om du ska frysa sylten!)
7. Häll upp den varma sylten på rena burkar.
 
Fruktläder, forts
1. Mixa körsbär och äppelmos tills det blir väldigt fint fördelat. Tillsätt lite vaniljsocker. Tänk på att smakerna koncentreras när man gör läder, var försiktig med hur mycket du tillsätter.
2. Sprid ut den mixade sörjan på en bakplåtspappersklädd plåt. Försök göra den så jämn som möjligt, så att det inte blir hål i lädret sen.
3. Sätt ugnen på 50 grader celsius och stoppa in plåten. Låt luckan stå lite på glänt, använd exempelvis en träsked emellan.
4. Låt den stå ca sex-sju timmar, beroende på hur blött det var till att börja med. Det är klart när det inte längre klibbar av sej på fingrarna när du rör det. Det ska ha en läderaktig konsistens.
5. Klipp lädret i 2-3 cm tjocka remsor och rulla ihop dessa. Förvara i en burk med tätslutande lock. Håller i en evighet i skafferi eller kyl, men går väldigt snabbt att äta upp, om man hellre vill det.
 
Sött | Snacks, Vegan, Vegetarisk | | 6 kommentarer |

Svalkande yoghurtdipp

 
Inte vego, men skulle lätt kunna byta namn till Allt om Mynta. Tror att, i genomsnitt, vart fjärde inlägg har just mynta som ingrediens. Börjar ni ledsna på det? Det gör absolut inte jag, men jag överväger dra ner på bloggrecepten om det. Eller... kanske inte... det är ändå en underbar örtkrydda. Som är frisk, pepprig och god i allt från drycker och desserter till sallader och tomatsåser. Glöm att jag slutar med mynta!
 
Här är receptet till såsen som syns i inläggen om etiopiskt kryddade linser och klibbigt citronris.
 
 
SVALKANDE MYNTADIPP
2 dl krämig yoghurt eller Oatly's iMat Fraiche
2 msk färsk hackad mynta
Peppar och salt, efter smak
 
1. Blanda alla ingredienser. Strö lite mynta på toppen som dekoration.
2. Servera som en kall sås till grillat eller som ett milt tillbehör till en stark gryta.
Salt | Röror, Vegan, Vegetarisk | | 7 kommentarer |
Upp