Inte vego, men

 

En gång i tiden var jag djupt nere i surdegsträsket. Jag hade två surdegar i kylen som jag matade regelbundet och som jag noga höll koll på lukt och konsistens. Min brödguru hette Martin Johansson och nästan alla bröd bakades enligt recept från hans böcker eller blogg (kolla gärna in hans recept för veganbullar, förresten!). Men så en dag hände nåt, jag kommer inte riktigt ihåg vad. Det kan vara att jag flyttade eller reste bort och surdegarna glömdes bort eller slängdes. Helt plötsligt fanns de i alla fall inte längre i mitt liv. Till en början saknade jag färskt surdegsbröd och tyckte att allt fabriksbakat bröd var ett straff att äta. Försökte trösta mej med bageribröd och butikens bake off-bröd och det var väl helt OK, men inte som ett surdegsbröd bakat enligt Martin Johanssons recept. Bakade lite då och då ett jästbröd. Tiden gick och så småningom började jag tycka att brödet jag köpte var lite väl dyrt för min dåvarande studentbudget. Började köpa bröd i plastpåse igen. Upptäckte att det inte smakade så illa längre, det var faktiskt ganska gott.

 

Ibland saknar jag surdegsbakandet. Inte bara för att brödet är fantastiskt gott, utan också för att det är ett pågående projekt. Nånting man kan nörda ner sej i och som man fortsätter att lära av hela tiden. Nånting som kräver tid och tillsyn, som ett husdjur, nästan. (Sorry om jag förminskar din relation till ditt husdjur, det är inte så jag menar. Hoppas du förstår vad jag försöker säja.) Idag bestämde jag mej därför för att starta en ny surdeg och det känns som att hitta tillbaka till sej själv litegrann. Jag är en person som bakar surdegsbröd, det var en del av min identitet för några år sen.

 

En surdeg blir dock inte klar på en halv kvart, men jag var redo att börja baka nu. Så för att stilla baksuget gjorde jag några snabba, enkla pizzasmakande scones med ägg i. De skulle passa perfekt att göra till helgfrukosten och äta varma med smör som smälter. Lika bra passar de som tillbehör till en soppa eller till och med som en måltid i sej själv. 

 

 

 

7 dl vetemjöl (försök att inte packa mjölet när du mäter upp)

4 tsk bakpulver

1 tsk salt

1 torkad timjan

4 st medelstora ägg

1 dl vätska, vatten eller nån typ av mjölkliknande produkt

1 rågad dl strimlade soltorkade tomater som varit inlagda i olja

0,5 dl av tomatoljan (eller en oljig pesto)

2 st (1 rågad dl) strimlade salladslökar

2 dl grovriven ost + lite extra till topping

 

1. Sätt ugnen på 200°C

2. Blanda ihop mjöl, bakpulver, salt och timjan i en skål.

3. I en annan skål, vispa sönder äggen. Häll ner vätska och tomatolja/pesto och vispa ihop detta. TIllsätt därefter soltorkad tomat, salladslök och ost och rör om ordentligt.

4. Vänd ner mjölblandning och rör om tills det precis blandat sej. Knåda inte. Den ska nu vara väldigt kladdig.

5. Klä en plåt med bakplåtspapper. Forma degen till 6 st stora scones, utan att tillsätta mer mjöl. Detta är viktigt, om du vill att sconesen inte ska bli torra. Degen ska alltså vara jättekladdig! Den är ganska jobbig att hålla på med, men för att underlätta formningen föreslår jag att du tar en skål med vatten och doppar händerna i denna innan du formar varje scones. Lägg sconesen på plåten och strössla över mer ost och ev lite mjöl. Jag mjölar nästan alltid mina bröd, pga tycker att det blir fint.

6. Baka i ugnen. Jag tror att det räcker med 20 eller max 25 min, är osäker. Varför vet jag inte bestämt? Jo, för att jag diskade och lyssnade på podd och glömde att jag hade saker i ugnen. Mina bröd stod därför inne i 30 min. Inte större skada skedd, de blev lyckade ändå, men jag tror att det räckt med kortare tid. Använd en provsticka för att kolla om de är genomgräddade. PS. De blir ju väldigt stora, så meningen är att man ska dela dem i hälften när man ska lägga på pålägg.